Trött och stum och nedrig
ramlade nedför Rue des Martyrs och jag var väl martyren
i dimman hittade jag den tyska festen, vidrig
drack en trolldryck, snortade vitt, blev en yr en

Människorna dansade vilt, rummet blev tid
på golvet lockade en amerikanska med lockigt hår
jag rökte Marlboro och tänkte “Det här är inte min strid”
försökte spela svår, men bedrogs av hennes nakna lår

Hon var smart, smartare än jag
hatet blossade upp i en uppvärmd skål
Hon var charmig, vacker som en dag
försökte släcka lågan med alkohol

Vi tog en flaska rött och en taxi till Etienne Marcel
jag låtsades lyssna, mina ögon flackade
visst trampade jag snett men Love is Hell
det var hon som sa det och skrattade

Hennes föräldrar var intellektuella och rika
hon gillade Fitzgerald och Orwell
jag fnös och tänkte att ni är alla lika
hon flinade och upprepade Love is Hell

Hennes lägenhetskamrat var en bitchig jugoslaviska
jag vaknade i ett töcken av ord jag inte förstod
amerikanskan log och sa att mina fingrar var magiska
hon luktade så gott och jag andades högmod