{c}{k}Långt där borta,
på en snart död gren,
sitter en ensam fågel,
och tittar på solnedgångens vackra sken.
Det bästa hon vet, är att sitta just här.
Hon kan aldrig föreställa sig,
vad som finns bakom molnen där.
För bakom moln och djupa hav,
finns hus högre än hon någonsin vågat komma.
I en asfaltsvärld finns knappt träd, gräs
eller en endaste blomma.
Stressade kvinnor,
män med portfölj,
och barnen där hemma
i en stor, mjuk fåtölj.
Klockor som tickar,
ja, tiden den går.
Och den som inte hinner,
inga pengar får.
Man klarar sig inte med ord som
ballong, färg, kärlek och skratt.
Nej, för att krångla till allt ska det vara
bokmoms, tjänsteförrättning, kreditiv och kvarskatt.

Långt där borta,
på en snart död gren,
sitter en ensam fågel,
och tittar på solnedgångens vackra sken.
Att sitta just där,
är det bästa hon vet.
Och någon tjänsteförrättning
kan absolut inte ändra på det.{/k}{/c}