ett sista andetag
sedan slöt du ögonen en sista gång
och somnade föralltid in

ett tomt hål gapar i mitt bröst
en saknad…
...av dig

du som alltid funnits här var plötsligt borta
det enda jag känner nu e sorg och tomhet
för att du inte längre finns här

jag tittar med dystra ögon upp
mot den svarta himmelen och viskar ditt namn
för mig själv, undrar om du har det bra
vart du nu än är

jag ser två stjärna tillsammans
lite avsides från alla andra
så vackra, så ljusa

jag håller kvar en av dom med blicken
då blinkade den till mig
den lilla stjärnan, är det du?

“en dikt till min gammelmormor som dött”

©Zatine