Ett: en promenad genom en regntung stad, där allting doftar som den sorts höst som faktiskt kan va lite underbar…
Att kryssa lite grand genom pölarna när man strosar lite sådär lagom rastlöst i Liseberg och bara vara glad…
Det regnar i min stad, det regnar i min sommar, men det
Spelar liksom ingen roll just nu, inte riktigt alls, för jag är ovan molnen
Och där regnar det inte alls…

Två: Och man dansar lite försiktigt på en öppen gata, på värsta avenyen, på värsta öppna platsen, där Alla stirrar som bara den, men ibland så bryr man sig lika lite som Nicke Icke…
När allting bara sjunger och alla fåglar sjunger för en.
Och man jublar inte så lite grand när man kutar genom tomma gator sent på natten där alla sedan länga antingen somnat eller är för fulla för att se att det har skett ett mirakel igen…
Och dansen fortsätter väl på Götaplatsen?

Tre:
Det regnar lite trötta kvällstrålar på mig ssent en typisk sommarkväll då ingen riktigt orkar att tycka synd om sig själv…
Och den där fummelbubbel inte vet jag hur jag ska ståkänslan har kan komma närsomhelst och man hoppas att man står rakt,
Men man kan lika gärna hänga uppochner…
Och jag tror inte riktigt att jag vet, hur man har kontroll, men inte bryr jag mig om det för jag tror jag har sett stjärnorna, typ igår, på ett närmare sett än nån någonsin kan ana…
Och jag snubblar nog vidare genom alla långa trånga korsiga gator och någon gång ska jag väl komma fram till stjärnornas hem…

Fyra:
Jag åker med till centralen och försöker balansera på spåret (balansera på livet)
Och allting verkar så dystert, som om det har regnat hela semestern och plötsligt är kontoret en bastu, och allt är så tomt,
Här på centralen, det verkar som om alla är hemma någonstans…
Och ensam på ett blåsigt tågstation kan man väl inte annat än att skrika att man är fri att åka vart man vill och ta närmsta tåg till lyckan eller någon annstans där du lär va…

(Och ett två tre o fyra, jag tror mig tusan att goda råd inte är så dyra…)