Ok, efter nästan en veckas gassande solsken kom till slut regnet. Alla visste att det var på vägen, men ingen visste *kursiv-start*när**kursiv-slut** det skulle komma.

Själv vaknade jag runt 6 i fredags och insåg att min sista dag på jobbet skulle bli mörk, väldigt mörk. När jag trekvart senare öppnar ytterdörren spöregnar det, det fullkomligt vräker ner. Om jag hade bott någotsånär nära kommunala färdmedel hade det inte rört mig i ryggen, men när jag har en halvtimmes promenad, över två åkrar, att se framemot var mitt sinne liksom himlen alldeles grå.
De var bara att dra på sig stövlar och regnjacka, och bege sig. Medan jag gick på åkern bad jag för mitt liv att blixten inte skulle slå ner på mig. I vanliga fall är jag inte sån pussy, men just då var jag. Jag gick, och kom fram med livet i behåll. Och när jag kom fram till tåget slog det mig plötsligt hur många jag mött med ett paraply uppfällt över sig.
Nu tänker ni säkert
*kursiv-start*jävla pucko, det regnade ju, varför skulle dom inte ha paraplyn?kursiv-slut. Men det var ju just det, varför glider man runt med paraplyn överhuvudtagat? Det skyddar huvudet och, i bästa fall om man står stilla, överdelen på kroppen. Men så mycket mer än så är det inte. När man går med ett paraply, skyddar man huvet, mer inte fan är man speciellt torr om benen.

Jag fattar inte vem som kom på hela paraply-idéen. Den är rätt skum egentligen…

Eller vad tycker du?