Svart såg
svart.
En kråka
stirrade.
Så djupt ner som bara
kråkor kan.

Tjugo meter från
alla oljud.
Precis på gränsen till
tystnaden.
Ett ögonblick av
exakt nutid.

Tunna ben lyfte från
gravitationen.
Vingslagen
frasade.

Perfektion.

Ordet kråka blev plötsligt
fylligt på min
tunga.