Jag sover.
Du sover.
Jag drömmer.
Du ser inte, vad jag ser…
Du och jag, tillsammans, i en taxi. Chauffören är trevlig om än inte så bra på svenska. Jag minns inte vartifrån vi åkt, men vi är på väg hem. Taxin stannar 200 meter före den hållplats vi skall av vid.
“Jag rånad här förra veckan, måste vänta, ni kanske läste tidning, va?” Resan kostar 92 kronor och vi hjälps åt med betalningen.
Framme. En äldre man, lätt grön i ansiktet och med en röd pikétröja kliver fram och antastar dig och den andra kvinnan som står på hållplatsen. Med tungan hängandes utanför munnen utstöter han gutturala läten samtidigt som han rör vid er. Burdust och passivitetslöst knuffar jag bort mannen som blir ännu grönare i hyn. Taxichauffören som pratar med hållplatsens elektriker hjälper mig. Den gröne mannen blir elektriker, tar sin vita skåpbill och åker därifrån.
Hållplatsen är smutsig och innan jag kan lägga ned min smörgås på marken måste jag dammsuga. Jag lägger ned den och börjar dammmsuga. När jag är nästan klar ser jag hundbajset som ligger bara en decimeter från smörgåsen. Jag kastar brödet ut på ängen till fåglarna som inte syns eller hörs, men ändå girigt tar för sig. Jag fortsätter dammsuga medan du går upp till garagelängan. Taxichauffören går med dig.
Två pojkar sitter på hållplatsens bänk. Jag ser de först när de reser sig upp för att stjäla taxibilen, som inte längre står kvar. De sätter sig snabbt och ögontjänligt ned. Jag vänder mig om två gånger, först för att få syn på mera bajs som jag missat dammsuga och sedan ser jag bebisen som ligger på bänken. Det är en flicka, vet jag, och hon har samma färg i ansiktet som sparkdräkten och åkpåsen. Lila, rosa och gröna fläckar på naturvitbotten täckt med svarta svaga streck. Färgen på ögonen ser jag inte, hon sover. Tur att det fanns en åkpåse, det känns höst.
“Skynda dig, bussen kommer nu”, ropar du 15 meter längre upp på hållplatsen.
“Men barnet då?” utbrister jag med dammsugaren i vänster hand och barnet i höger famn. Inget svar och när bussen kommer kliver du på och jag, måste, följa efter. Jag blir arg på dig. Flickan vaknar. Jag håller upp henne mot fönstret och försöker sätta henne då fönsterlisten. Det går inte. Hennes ögon är bruna och hon ser persisk ut. Med barnet och dammsugaren går jag längre bak, där du sitter. Ingen av oss säger något men en äldre blond tant säger,
“Vilken söt flicka du har där”.
Bussen åker ringen runt och tillbaka så vi kan hitta mamman.
Jag vaknar.
Jag upprepar drömmen, tyst för mig själv.
Du vaknar.
Du kysser mig…
Dimma, 16/8 -04 kl 17:11
tokiga drömmar men en fi novell