ibland måste man säga det självklara
jag förstår att det handlar om att bekämpa instinkter, ibland
inte äta för att klara svält utan äta lagom för att inte spricka
inte gömma sig för det som skrämmer utan möta
men ibland är det bra instinkter, vända om, göra annorlunda
då dyker naiviteten upp och tar över, slå huvudet blodigt emot väggen
generalisering
missbruk, mer är bättre, blunda för det onda
genvägar, blunda för helheten, inte kämpa
sedan kikar nyfikenhet in håller mig vid liv för att ätas upp av naivitet
och så börjar vi om
sedan åker vi till Tjeckien, köper absint
doften av golvet på dagis, morfars händer, krutrök, lugna luftballonger och farbröder med stiliga hattar, ett förkläde med en fläck
han säger god dag nickar och verkar förkyld
hur luktar kaffesump och när överlever man halsbränna?
hon går ut i regnet luktar och nyser
hon ska handla och tycker om när skräpet är slängt
sen när vi kommer hem lägger vi händerna på tangentbordet ser på bokstäver, förhållanden och var är vi?
det märks att hon brinner och man får inte byta hand som bär kassen
vi kan era namn, vi vet inte vad ni heter
dom förstår inte hur dom ska tala till varandra, det piper, blöder i öronen
vi äter och jag vet vilken knapp man ska trycka på