och jag ska ta dig ända fram till kanten, där du vinglar emellan fortsatt förstörelse och glömska
kliv upp på morgonen, tag på dina byxor och drick ditt kaffe
jag pekar och svetten rinner, tröjan klibbar
du tror det är dags för lunch men vem kan äta när det skakar och det obligatoriska inte är tillgängligt för dagen
dom tar flera steg i cirklar kring dig, talar vasst om fel
ja? ät du, det behövs
vi slipar aldrig kniven, det ska gå långsamt och vi vet inte när vi ska sluta