En flicka plockar maneter som glidit upp på land
Hon önskar rädda dem alla
På denna jättelika strand

En pojke nästan snavar på en liten flicka som tänker
Runt henne ligger maneter
Och vita stenar som blänker

Du vet att du ej kan rädda alla så plocka ut dom som är störst
Dom behöver livet bättre
Vi kastar dom i havet först

Men dom små har haft ett kort liv
Är dom inte värd något mer
Svarar flickan pojken
Då hon ut i havet ser

Pojken blir fundersam för flickan har så rätt
Men att kasta alla maneter i havet
Kommer inte alls bli lätt

Vem av oss har rätt att döma vem man livet borde ge
Varken du, jag eller någon annan
Vet vem som är värd att se

Det är en omöjlighet att välja
Vem som åter sitt liv ska få
Då lämnar jag hellre alla
Att tillsammans i döden gå

Pojken lyssnar bestört på ord som är så sant – Låt oss plocka stenar istället, här vid strandens kant