Stackars en liten flicka
Som glömt vad lycka är
Hennes ögon har tappat glansen
Och hungern hon ständigt bär

Dom röster hon hör i sitt huvud
Skriker alltid Nej
Men demonerna blir aldrig nöjda
Även då hon svälter sig

Om ångesten aldrig dämpas
Och smärtan alltjämt består
Och om ingen lycka kommer
Trots att det blir vår
Då kan inte livet vara värt allt besvär
Tänker den unga flickan
Som bara bekymmer bär

När viskningar blir skrik i mörkret
Och döden andas tätt
Drar hon täcket omkring sig
Hos Gud kan man bli mätt

För att våga älska måste man ju tro
Men för att sluta HATA
Måste demonerna få ro

Tänk att en hjälpande hand i mörkret
Kan väcka så mycket hopp
Den kan få henne att förstå sig själv
Och inte hata sin kropp

Hon fattar sakta handen
Och dras på sköra ben
Då plötsligt kan hon minnas
Den svaga doften av syren

Det är klart att ögon tåras
Det är klart att stjärnor dör
Men hon har nu förstått
Att livet är värt att kämpa för