På väggen vid mitt fönster en spegelbild jag ser
Spegeln är från mamma från den tid då jag ler

Som liten jag alltid beundrade mig i den vackra spegelns glans
Grimaser, lösa tänder och annat roligt som fanns

Men medan kroppen växer och inte längre får rum
Blir spegeln alltmer mindre och förlorar flera tum

Inte kunde väl mamma ana att hennes lilla present
Skulle få Gud att ta sitt barn tillbaka
och släcka det ljus jag tänt

Jag vet att ni vill hjälpa, jag vet att ni vill förstå
Men hur ni än försöker
kan tankarna ej ändras på

Dom sitter i mitt huvud inpräntat med blod
Träna, kräkas, svälta
det är Det som ger mig mod

Hur kan ni vara så smala när Ni vräker i er mat
Varför kan Ni älska, då Jag bara känner hat

Jag förstår inte varför jag är skapad när jag ändå ser ut så här
Ett stort tjockt äckel som ingen kan hålla kär

Att alltid behöva ljuga för dom man älskar så
Gör livet till en plåga och hjärtat slutar slå

Innerst inne vet jag att det jag gör inte är rätt
Men vem ska få mig att sluta, det är inte så jävla lätt

Mitt huvud kommer att sprängas, det händer inom kort
Just nu vill jag bara försvinna och åka långt, långt bort

Att alltid behöva veta och jämt bekymra sig
Gör kroppen ännu större och att Ingen kan hjälpa mig

Jag vill förlora synen och inte längre se
Den fula spegelbilden som aldrig mer vill le

När tårar blir till syra som fräter mot min kind
Då är mitt val döden, för döden gör mig blind

Att en spegelbild kunde döda det trodde väl aldrig ni
Men mina tankar kan Ingen förstå om man inte har anorexi