Lova mig,
lova att du alltid kommer att finnas här.
Här, för mig, för alltid.

Eller,
kanske inte just här, just nu.
Men i alla fall i närheten.

Jag behöver dig,
mer än jag behöver någonting annat.

Älskade,
som rev ner alla mina höga murar.
Som jag rest mot världen.

Eller,
åtminstone tog bort taggtråden.
Som lindats kring min hud.

Jag behöver dig,
utan dig vore livet ingenting värt.

Förlåt,
jag önskar att allting kunde vara så underbart.
Som illusionerna lockar mig att tro.

Eller,
åtminstone att jag kunde vara så underbar.
Som bara du förtjänar.

Jag behöver dig,
du är mitt allt, mitt liv, min älskade.

Saknaden,
biter vassare än det vassaste stålet, kallare än is.
Ett rakblad för min själ.

Eller,
kanske ger det styrkan att orka gå vidare.
Blir till någonting att hoppas på.