Jag önskar att mina ögon kunde vara vackra
och lika skimrande som en dockas ögon,
att mina kinder kunder vara lika släta
lika rosenröda som porslinsflickans kinder.
För alla älskar dockan i sin söta lilla klänning
med sitt välvårdade hår och vackra leende,
och ingen kan motstå hennes tindrande ögon.

Och om du såg mig skulle jag vara lika vacker
och mina ögon lika kärleksfullt skimrande.
Och jag är glad att du inte ser mig.

Otroligt glad, för mina ögon skiner inte av kärlek
de glittrar av sorg och våta tårar,
sorgetårar över all den kärlek jag så innerligt önskar
att jag kunde ge till dig.
Och ibland hoppas jag av ren feghet
att du bara ville vända dig om och gå.

Vända dig om och befria mig från den dag
då jag med en enda blick får dig att falla,
som en porslinsdocka mot stengolvet.
Att falla utan att fångas av mig.