Man vet ju att livet långsamt tar slut
Att de underbara på jorden
Sakta dör ut
Att ingenting är som det ska
Men att det långsamt börjar kännas bra
Pessimisterna blir bara fler och fler
Och snart orkar vi inte stå emot det mer
Ljuset blir svårt att se
De finns många som inte ens orkar le
Vi ligger alla i varsin grop
Här och var hörs kvävda rop
De vill ha hjälp upp från mörkret
Men ingen hjälp de får
Och hur ska vi kunna hjälpa dem?
Alla får vi våra sår
När alla sitter fast i leran
Alla vill komma därifrån
Det blir en sån väldig trängsel
Att de flesta blir grovt trampade på tån

En sjukdom som drabbar oss alla
Som äter oss inifrån
Som ingen kan slippa undan
För depression kommer alla att få

Fullständig Copyright © Ellen 2004