Ligger i sängen och stirrar i taket.
Ensam, så ensam som aldrig.
Flickan sluter ögonen fast hon är vaken,
Hon tänker på allt som är bra.
Vill vara i sina underbara drömmar.
Vill inte vara sjuk.
Hon försöker att sova men tankarna strömmar.
Hon står fast vid sitt beslut.
Nästa morgon ligger flickan under jorden,
Så hård, så kall, så stum.
Hon kan inte höra de praktfulla orden
Alla sörjande läser upp.
Modern snyftar men det finns ingenting att göra,
Cancern har den lilla flickan ätit upp.

Fullständig Copyright © Ellen 2004