Hoppet är ute, viljan försvunnen
Saknat är kärlekens besök
Andningen avtar, tungt är bröstet

Från drömmen i natten, varelserna stanna
Kvävs av kramar från könlösa nymfer
Banna fadern, du själlösa ande

Framtiden dyster, livet slösat
Den rätta vägen är sedan länge övervuxen
Lederna knaka, gammal men ung

Av röken i taket en gestalt träder fram
Den vackraste varelse, ur vaken sömn
Saftens sötma till ansiktet droppa

Vaggar så lugnt i sadelns läder
Du vackra, låt denna klarhet vara
Fri från natten, skälvande skalv

Röken skingras, blott taket synligt
Omfamnar flykten en sista gång
Väckt ur vakenheten, nymferna kalla

Otrogen mot min sanna vilja
Än en gång svek mot rökens gudinna
Tillbaka hos drömmarnas foster

Med möda jag leva i drömmarnas saga
Min önskan att vakna, hur stor kan den bli
Så sporde mina drömmars mästare

Med ryggen till jag viska och fräsa
Sanningen och låt inget låta som lögn
“Så stor är min önskan, att inget räcker till”