och när tjugo röda ränder lyser upp huden
vad gör man då?

Nattsaknad, nattsaknad
förevigt hos mig, de försvinner aldrig,
letar sig in i varenda gråtande skrymsle och
bygger sina bon
när det svider så mycket att känslen inte vågar stanna kvar och tusen röda blodkroppar
ligger på mitt finger och kippar förtvivlat efter luft
nattsaknad, nattsaknad
åh älskade, jag har tänkt berätta
jag vill berätta
inatt drömde jag att de jag så förvirrat gärna
hade velat känna såg mig vaska ur tårfloden
på bussen och bussen stannade och stjärnstoft
trillade ur deras huvud och ögon och
alla människor men jag var en grå
skugga bland trasslig taggtråd, om du förstår
att göra sig osynlig för sig själv och att glömma
hur ett leende ser ut
när det bara inte existerar, ljuset i handen är
inget som jag har hört om och när jag
försöker lyssna,
att nattluft, nattluft är det enda jag kan ta in
och tiden fortsätter framåt eller
varför skulle den inte kunna gå bakåt,
hade inte jag en lycklig barndom att se fram
emot när jag var en nyfödd ängel?

nyfödd ängel och jag lovar
att den natten
himlen smakade blod