Jag vaknade denna morgon med ett ryck, hade jag försovit mig? Slängde ett öga på klockan. Nej, den var bara sju och jag hade ju ställt den på halv åtta. Jag gick upp och fixade kaffe och medans kaffedoften spred sig i lägenheten så tog jag mig en dusch. När jag stod i duschen tänkte jag. Idag skulle det ske! Det pirrade till i kroppen! Idag skulle jag äntligen få träffa den kille som i två månader lyckats fånga mitt intresse så till den milda grad.

Allt började egentligen med att jag registrerade mig på en av Internets datingsidor. Att jag upptäckt denna kille var att han varit in på min webbsida flera gånger. Man kunde nämligen se vilka som varit in på min sida och hur många gånger. Jag blev nyfiken och klickade mig in på hans sida. Han såg trevlig ut. Och hade en rolig sida som jag läste länge på. Jag ville absolut ha kontakt med denne person. Han verkade intressant. Jag undrade nu hur jag skulle kunna fånga hans intresse. Jo jag gjorde så här. Jag skrev i hans gästbok ”Kan jag få låna en kopp socker, du har säkert slut för du verkar ju tillräckligt söt” sen väntade jag ett tag för att se om han skulle skriva tillbaka. Och det gjorde han. Vi skrev om ditt och datt i början. Efter ett tag blev nyfikenheten på varandra så stor att vi hade ca 10 mail igång. Alla mail var av olika karaktär. Skämt, frågor, svar, ja allt man kan tänka sig man vill veta om varandra.

Han var verkligen klurig och bökig i sina frågor och jag bara älskade att svara på dom. Han fick i gång min hjärna. Efter någon månad började även mitt hjärta slå lite extra för denne Vagabond från Skåne. En dag frågade jag om han ville ringa mig och lämnade ut mitt telefonnummer till jobbet. Och han svarade: Visst kunde han ringa någon dag! Nu är det så att jag är rätt otålig av mig och tyckte väl att det låg lite ointresse i svaret. Men tänkte samtidigt att han ringer väl när han känner sig mogen. Dagarna gick och mailen hade blivit många. En dag när jag var på jobbet ringer min telefon och jag svarar. En röst med härlig dialekt säger: Hej, det är jag som retat din hjärna i en månads tid! Jag blev tyst ett tag sen förstod jag vem det var. Jag skrattade generat och sa att jag inte varit förberedd på detta. Och att det var därför jag blivit lite tyst. Men jag sa även att jag tyckte det var kul att han äntligen ringt. Vi pratade en liten stund och bytte sedan telefonnummer och sen måste jag tyvärr gå och jobba igen. Men vi sa att vi skulle höras snart igen. Efter en stund fick jag ett mail som sa att han tyckte min röst var annorlunda. Jag frågade hur? Och han svarade att han inte var van vid att en tjej hade så mörk röst. Då svarade jag att jag tyvärr var född med den. Dagarna gick sin gilla gång och snart hade två månader gått sen vi börjat maila varandra och dessutom hade det blivit många telefonsamtal. ”Nu är det väl dags att vi ses? För jag hade blivit riktigt nyfiken på denne Vagabond.

Och nu hade vi kommit till denna dag. Jag klev ur duschen och satte på mig morgonrocken tog min kopp med kaffe och gick ut på balkongen. Jag satte mig och ställde kaffemuggen på bordet. Jag kände en våg av nervositet sprida sig över mig. Hur skulle det kännas att ses? Vilka förväntningar hade jag och inte minst vad hade han för förväntningar? Ja något kände jag ju för denna Vagabond men vad det var det viste jag ju inte. Jag skakade på mig och tänkte ”vad som än händer så är vi ju goda vänner och vi ska ha några trevliga dagar tillsammans. Efter en timmes skön avkoppling på balkongen gick jag slutligen in. Det var nog bäst att förbereda maten till kvällen. Jag gjorde min berömda pastagratin som brukade gå hem hos alla, barn som vuxna. Öppnade även en flaska rött vin, spanskt förstås, vi hade ju diskuterat det också, och gillade båda två den sorten. Maten var nästan klar, nu skulle den bara gratineras och det kunde jag göra när vi kom hem. Salladen var också klar. Ja då var det väl bara att klä sig och ge sig av. Jag hade tagit fram kjol, topp och luvjacka, det fick duga. Sedan satte jag upp håret och spacklade mig lite. Man ville ju se fräsch ut.

Ja då var det bara att ge sig iväg. Det var varmt och skönt ute så jag bestämde mig för att ta en promenad ner till stationen. När jag kom fram upptäckte jag att jag var en kvart tidig så jag gick in för att köpa mig en ramlösa. När jag handlat gick jag ut och satte mig på en av bänkarna på perrongen. Jag var riktigt nervös nu. Tankarna snurrade i huvudet. Var jag riktigt klok? Jag hade ju bjudit hem en vilt främmande människa. Ja, ja, så mycket kan jag väl inte ha tagit fel, han verkade ju trevlig och lite människokännare är jag nog. Jag hoppade till när dom ropade ut att tåget var på väg in på stationen. Nu var det nära! Fy! Jag ställde mig vid stationsdörrarna som jag lovat. Tåget stannade med ett gnisslande. Jag vågade knappt titta på de som klev av tåget. Men jag lyfte ändå blicken lite då och då för jag var ju så himla nyfiken. Den ena resenären efter den andra gick förbi mig. Men inte min Vagabond. Efter cirka 5 minuter tittade jag upp och cirka 10 meter bort tittade jag rakt in i ett par klarblåa ögon. Oj, vad jag längtat att få se dessa ögon. Jag log blygt och han log tillbaka. Sen började han gå mot mig. Nu skakade jag av nervositet. Han hade ju sagt han kunde läsa av en person på ögonen. Men ju närmre han kom ju mer såg jag ett gillande från honom och det lugnade mig lite. Han såg väldigt trevlig och snäll ut och det var jag glad för. När han slutligen hamnade framför mig så fick jag en jättekram och en puss rakt på munnen. Gissa om jag blev både förvånad och generad.

Vi började gå hemåt och han tog min hand på en gång och den släppte han den inte förrän vi kom hem. Det tar cirka en halvtimme att gå hem till mig. Och vi pratade, skrattade, knuffades lite och skrattade ännu mer. Vi hade verkligen kul. Och det verkade som han trivdes i mitt sällskap. När vi kom hem och jag låst upp ytterdörren kom min hund skuttande och han nosade och hoppade och slickade på min Vagabond precis som om det vore hans bästa vän. Jag kopplade hunden och vi gick en liten promenad. Nu hade jag hunden i ena handen och min Vagabond i andra. Han stannade mig flera gånger under promenaden och kysste mig. Jag tror han hade fått mersmak av mina läppar.

När vi kom hem igen, ställde jag in maten i ugnen, och medan jag dukade fram gick min Vagabond in och satte sig i soffan. När allt nästan var klart, utom maten förstås som stod i ugnen, jag in och satte mig bredvid honom. Vi började pussas och jag förstod då att jag hade fått tag på en pussglad kille, men inte gjorde det mig nått, jag älskar ju att pussas och kela. När maten äntligen var klar så satte vi oss till bords för att äta. Han gillade maten och vinet, så det blev succé. Vi pratade mycket båda två. Och det var en härlig stämning mellan oss. Allt efter dagarna gick så förstod jag att jag blivit förälskad i denne kille. Han var ju så snäll, omtänksam och älskade närhet. Och det kändes mysigt. Så jag tyckte det var väldigt tråkigt när han måste åka hem. Men vi lovade varandra att ses snart igen.

När vi setts ett par gånger så flyttade min Vagabond från Skåne till Göteborg. Vi kom då 20 mil närmre varandra. Men ändå 50 mil från varandra. Han hade vänner i Göteborg som tjatat att han skulle flytta dit. Och då kände han väl att det var lite närmre mig och flyttade. Vi pendlade varannan gång och försökte ses två gånger i månaden. Och det funkade si sådär. Han sa vid flera tillfällen att han tyckte vi sågs för sällan. Och jag tänkte för mig själv varför stannade han inte längre när han kom till mig. Han hade ju inget jobb just då och kunde ju stanna så länge han ville. Men jag ville inte tjata och han sa inget heller.

Men en sak visste jag. Jag bara älskade att ha honom i min närhet. Han hade stort inflytande på mig, på ett bra sätt, jag kände lugn och ro i själen så fort vi hade kontakt. Snart var julen på intågande och vi hade bestämt att vi skulle vara tillsammans under jul, nyår och trettonhelgen. Vi skulle vara hos mig under julen och sen åka till Göteborg till nyår och sen skulle jag åka hem efter trettonhelgen. Det blev inte så. Vi åkte ner till Göteborg till tretton helgen. Vi hade problem med bilen så det var därför vi fick vänta med att åka. Vi hade en jättetrevlig helg både hos mig med mina söner och i Göteborg med hans vänner. När jag åkte hem var jag glad och tyckte allt var bra. Men en vecka efter jag kommit hem blev mailen färre och telefonsamtalen kortare. Jag förstod ingenting. Han hade ju sagt att det var den trevligaste julen han haft på länge. Varför är han så konstig nu? En morgon skickade jag ett sms och frågade om det hänt något eftersom han varit så konstig. Jag får då tillbaka ett sms att det har hänt något och att han ville göra slut. Ja han gjorde slut på ett sms! Jag var tydligen inte värd mer. Jag blev ledsen och arg att han gjorde så. Jag ringde upp honom och frågade vad han höll på med. Han svamlade och sa att det var jobbigt med resorna och hade börjat leta nytt sällskap. Och träffat någon han ville pröva sitt liv med. Men han ville avsluta vårat förhållande innan han påbörjade något nytt. För det var jag värd, tyckte han. Just då ville jag väl inte höra något mer. Och det var inte heller någon idé att diskutera mer med honom. Han hade ju bestämt sig.

Vi hade lite mailkontakt efter detta men det kändes bara som vi sårade varandra. Han skrev om den nya i hans liv och jag om hur jag träffat någon bara för att kroppen skulle få sitt. Efter en och en halv vecka hörde han av sig igen. Då hade den nya tjejen gjort slut. Han skrev och beklagade sig för mig. Och jag försökte vara snäll och hjälpa honom även om jag själv mådde dåligt. Men jag kände mig bara mer ledsen när vi pratade och mådde riktigt illa av att höra hur kär han var den nya. Hur som helst så tog hon honom tillbaka efter några dagar. Den fredagen gick jag ut och festade med en kompis. Dagen efter skickade jag ett sms till honom att det inte hade gått att festa bort sorgerna. Han skickade ett sms tillbaka och sa han tänkte göra ett försök i alla fall. Och sen skickade han ett till där han beklagade sig om den nya osv. Jag blev arg och skrev att jag inte orkade höra på detta längre, och jag kunde inte hjälpa honom när jag mådde dåligt själv. Sen skickade jag även ett par till sms som var riktigt elaka. Då fick jag tillbaka att jag skulle sticka och brinna. När sen måndagen kom då skickade jag ett mail där jag sa att jag inte skulle trakassera honom mer (han hade sagt att jag gjort det till en gemensam kompis) och att jag ville vara ifred så jag kunde börja om mitt liv igen utan honom. Men att vi i framtiden kanske kunde vara vänner igen. Det var skönt att skicka iväg detta mail och jag viste också att jag inte skulle få något svar från honom på det. Det blev äntligen lugnt. Skönt!!

När det gått en vecka bestämde jag mig för att låna min sons lägenhet, kände jag behövde se andra väggar än mina egna. Min son och hans tjej skulle åka skidor över helgen. Så jag fick 25 m2 helt för mig själv. Det var skönt när jag landade i sonens lägenhet. Ingen viste var jag var. Och jag fick vara för mig själv. På fredagskvällen satte jag mig och surrade lite på nätet. Men ledsnade snart och gick och lade mig. När jag vaknade nästa morgon satte jag på en kanna kaffe och satte mig vid datorn och loggade in på msn och plupp tar min Vagabond kontakt igen. Vi skrev en stund där och jag föreslog att han kunde ringa mig. Han blev lite velig. Då sa jag att jag inte var arg längre. Och ville han prata kunde han ringa. Så det gjorde han. Vi pratade några timmar och lite senare på kvällen pratade vi igen, det blev totalt 7 timmar tillsammans. Jag frågade honom om vi höll på att ta igen veckan som varit tyst. Och vi skrattade åt det.

Han berättade att han och hans tjej varit på fest hos våra gemensamma vänner och att det spårat ur totalt. Både han och värdfolket hade gjort bort sig i mina ögon sett. Jag tänker inte gå in på denna historia utan utelämnar vad som hade hänt. Vi bestämde oss i alla fall för att göra en kupp mot värdfolket. Där dom inte fick reda på att jag och min Vagabond hade kontakt igen. Jag fick då båda sidor ut av historien. Och den var inte snygg. Men jag hjälpte min Vagabond och talade om allt som de skrivit till mig. Men de fick inget veta. Veckan efter pratade jag och min Vagabond en del i telefonen. Vi skojade och skrattade åt allt som hänt. En dag så kom vi in på hur tråkigt det var att vara singel. Att vi båda saknade närhet osv. Helt plötsligt säger han att varför skulle vi inte kunna ses sådär lite kravlöst i helgen som kom. Jag blev lite tveksam till detta för jag visste inte vad jag hade mina känslor och det kunde bli jobbigt att ses. Men jag sa i alla fall ja. Tänkte att detta var nog ett bra sätt för oss båda att göra ett avslut. Och sen vara ”bara vänner” i framtiden.

Nu satt jag på tåget mot Göteborg. Det kändes väldigt konstigt. Det var total kaos i mitt huvud. Jag var ju så noga med att ha allt på plats där. För även om vi sagt att mötet skulle vara kravlöst och att vi skulle ta allt som det kom. Och då menar jag att vi fick vara glada eller ledsna om vi ville. Men mest orolig var jag nog att mina känslor för honom skulle vakna till liv och inte hans. Och då skulle jag bli sårad ännu en gång och det ville jag ju inte. Nu gled tåget in på stationen. När tåget stannat tog jag min väska och klev av. Jag gick mot stationshuset med blicken framför mig. Jag såg honom en bit bort och våra ögon möttes och vi log mot varandra och jag blev glad, för där stod samma Vagabond jag känt tidigare. Jag gick fram till honom och vi gav varandra en kram och en puss. Jag kände att det fanns nått emellan oss men visste inte vad. Var det kärlek, vänskap eller åtrå? Jag kunde inte identifiera det nu. Det skulle helgen få utvisa. Han tog min hand och styrde stegen mot spårvagnarna. Vi pratade, skrattade och nojsade på vägen dit. Och det som var konstigt, var att allt kändes helt naturligt även om vi inte var tillsammans som ett par längre.

När vi äntligen var hemma i lägenheten och tagit av oss ytterkläderna. Kastade vi oss i varandras armar. Vi kramades och kysstes och snart hamnade vi i sängen. Det var hett och intensivt. Som om vi inte kunde få nog av varandra. Efter några timmars het älskog var vi hungriga och min Vagabond gjorde några smörgåsar åt oss. Jag gick in i badrummet och tvättade av mig resdammet. När jag kom ut igen så var smörgåsar och kaffe klart. Vi satte oss för att äta. Så fort vi ätit klart, kastade vi oss i armarna på varandra igen fortfarande hungriga och då inte på mat. När vi äntligen somnade var klockan fyra på morgonen. Jag vaknade igen vid åtta och gick då upp och tog en morgondusch. När duschen var avklarad kröp jag ner vid min Vagabond som fortfarande sov, men vaknade när jag kom intill honom. Vi var fortfarande heta av åtrå, så älskogen fortsatte. Sen gick vi upp för att fixa frukost. Vi var riktigt hungriga båda två, vi hade ju gjort av med en del kalorier denna natt och morgon. Vi bestämde oss för att ta en promenad i vintervädret, vi behövde även handla mat till kvällen. Vi duschade och klädde oss och gick ut. Det var skönt. Vi pratade en del under promenaden. Det visade ju sig att vi missförstått varandra i mycket under tiden vi varit tillsammans. När vi började lösa allt kändes det mycket bättre. När vi nu talade såg vi till att den andre förstod ordentligt. Vi förstod också att vi var väldigt olika och då var det ännu viktigare att få den andre att förstå. Fredag, lördag och söndag gick och vi kunde knappt få nog av varandra.

När söndagskvällen kom och vi hade ätit, fortsatte vi att prata ännu mera. Efter ett tag var det dags att krypa till kojs igen. Jag gick in i badrummet för att ta mig en dusch och när jag återvände in i rummet tittade jag rakt in i en par ögon, fulla med kärlek. Först blev jag lite rädd, samtidigt som jag visste att jag kände likadant för honom. Jag förstod då att denna resa inte skulle bli ett avslut. Utan en början på något nytt, en nytändning brukar man kalla det. Jag var glad och ledsen på samma gång. Vi bestämde oss för att prata om det när vi vaknade nästa morgon. Jag sov inte mycket den natten, tänkte mycket och ville ha ordning i huvudet tills nästa morgon. När jag fått ordning, så somnade jag som en stock, tätt intill min nygamla kärlek. Jag vaknade av att han strök med sin hand på min rygg. Jag vände mig om och tittade in i hans ögon igen. Där var samma blick som kvällen innan och då vi visste båda att detta var en nytändning. Jag visste nu att jag älskade denna Vagabond och jag ville ge detta en andra chans. Vi trivdes ju så bra i varandras sällskap. Vi hade kul, mysigt och trevligt, och nu kunde vi ju även prata och förstå varandra.

På måndagen åkte jag hem. Tråkigt att lämna Göteborg och honom. Visste att han skulle flytta tillbaka till Skåne så fort jag åkt och det betydde ju att vi skulle bo längre från varandra igen. Men på tåget kände jag ett inre lugn för jag visste att vi älskade varandra och att vi snart skulle ses igen.