Jag ser dig där du går
i minnets labyrint.
Jag hör din röst som förr
fastän ödet stängt vår dörr.

Drömmar som vi vävde tätt
inför verklighet vägde lätt.
För hjärtan unga
bördor kan bli tunga.

Glöm mig ej, ej mig förgät,
jag vet, när jag gick du grät.
Men ej tid, ej rum oss skilja skall,
du svarar jämt uppå mitt kall.

Jag ser dig där du går
i minnets labyrint.