En gång betraktades, den till synes, tomma dansbanan i byn
det var mörkt ute
men när ögonen vant sig
kunde man se fröken ballerina
utföra en solodans

(ingen visste att denna dans skulle bli den sista)

hennes svarta hår smekte sig mot Herr Vind
tyllkjolen fick perfekta veck
i takt med att hennes spea ben förde henne framåt
och ballerinan bar alltid långärmade tröjor

(det var bara Ensamheten som visste sanningen om den vackra ballerinan)

hennes läppar lyste blodröda
medan hennes hy var kritvit
hon hade ett bestämt uttryck i korpögonen

(ingen visste att ballerinans bleka, men dock vackra, ansikte skylle komma att pryda morgondagens morgontidning med rubriken \”Saknad\”)

det var länge sedan hennes läppar formats till ett leende
det var ännu längre sedan någon hört hennes skratt
det var länge sedan någon hört hennes bräckliga stämma göra sig hörd
och det skulle dröja länge,
innan någon skulle hitta ballerinans döda kropp

(vad som hände denna vinternatt vet bara ballerinans bästa vän Ensamheten)