Den unkna luften slår emot hennes tunna kropp med en svag doft av rengöringsmedel och svett när flickan kliver på.
En gubbe ler tandlöst och mekaniskt mot henne. Den svaga flickan förstår att denna person kommer att vara den som styr hennes liv och betalar pengarna för resan med ett lika dött leende på läpparna.
De blå, viljelösa ögonen sveper snabbt genom bussen, på en desperat jakt efter sittplats. En del av passagerarna sitter med blickarna drömskt riktade utåt. Tankarna svävandes mycket långt borta. Kylan sprider sig genom hennes kropp. Höga, gälla skratt från hormonstinna grabbar, mitt uppe i puberteten, längst bak i bussen. Här och var osynliga människor, så gott som omöjliga för det vanliga ögat att se, gömda från världen.
Flickan uppfattar en kvinna. Ett varmt leende. På darriga ben tar hon, den unga, sig bort till platsen bredvid hon, den lite äldre, och slår sig blygt ner. En känsla utav att vara hemma. Den där tryggheten man endast finner hos särskilda personer lägger sig över flickans hjärta för en stund. Kvinnan ger flickan en blick av sann moderskärlek. De behöver inte växla några ord. Inte ens ta farväl när kvinnan stiger av. Inga tårar fälls heller även om kärleken är så djup mellan de båda. De kommer aldrig ses igen i detta liv.
Hon, flickan som blivit något äldre, drar tröjan tätt om sig och kryper ihop i sätet med en skrämd blick flackande omkring sig. Utlämnad till världen utan skydd. Samtidigt som kvinnan stiger av kliver en man på bussen. En rock fullkomligt rykande av osmaklig tobakslukt. Detta är en person som varit frånvarande för flickan under hela resans gång och det sårar henne djupt. Ett jack i själen. På ostadiga ben sätter han sig bredvid henne. Vill ha hennes kärlek. Vill ha hennes förståelse. Men det är för sent. Stanken av öl driver flickan bort från mannen.
Hennes steg tar henne bakåt i bussen och snart sitter hon bredvid en av de där pojkarna som förut skrattade och skrek så hemskt. Han ser på henne med mjuk blick. Ett vänligt ord. Ett hoppfullt svar. Kanske t o m en lycklig framtid? Flickans ögon glittrar. Deras läppar möts för en sekund och hon upplever total lycka.
Utanför fönstret bryr sig flickan inte om vad som händer. Kärlek. Pojken är så vacker att hon inte kan ta blicken från honom. Strax böjer han sig fram och kysser en annan tjej. Söt, stora bröst och tillgjort skratt. När flickan ser kyssen rusar hon upp och trycker på Stop-knappen. Tårar pga. sveket som rullar nerför hennes kinder. Pojken som inget märker.
Flickan vill inte vara med längre. Det ändlösa lidandet. Hon orkar inte. Bussen stannar och hon kastar sig ut genom dörrarna. Pojkens skrik åt henne att vänta. Flickan ser honom trycka sig mot rutan i oändlig sorg och ånger. Men nej, hon varken vill eller kan gå tillbaka. Nu har hon lämnat den resan, det livet, bakom sig. Strax kommer en annan buss som plockar upp henne och tar med henne på nya äventyr.