Du hällde i mig
det.
Den där kemiska
blandningen.
Bände upp mina käkar
med törstiga
händer.
Mina nyfikna fantasier
lät dig vidröra.

Och det var
gott.
Det var så jävla
gott.
Mina hjärnhalvor
dansade.
På andra sidan
tiden.
I en värld ljummen
av själsligt
välbehag.
Utan en nykter tanke
på att hälla
tillbaka.

Jag vaknade
plötsligt.
Fem månader
senare.
När du suckade
med nyköpt
röst:

Det räcker nu…

Du lämnade mig i
hunger.
Med stängd mun och skakande
hjärta fick jag brinna i
verkligheten.