{c}Någon frågade
Hur det känns att leva
med förbannelsen

Att tvingas andas
För någon annan
Att aldrig få vara
Ifred med sina tankar
{k}Att alltid trängas
Skratta och älska{/k}

Jag svarade
Att det känns som om
Himlens alla stjärnor
Bor i hans ögon

Och mitt hjärta vill aldrig
Sluta slå
{k}För det slår för oss båda två{/k}

Det känns som om jag
Är den vackraste prinsessan
I en fantasivärld
{k}Med rosa bristningar och
Blek hud{/k}

Det känns som om
Mitt rufsiga hår
Doftar lavendel
Och är sådär spegelblankt
Som bara havet kan bli
{k}För {u}han{/u} älskar mig{/k}

{k}Och jag undrar
Hur det känns
Att leva
Med ensamhetens
Bittra
Förbannelse