Vaknar inte upp ur dvalan med ribbstickat på armar och kind, men så sov jag den här gången heller inte i fåtöljen som en knut.
Tyget har alltid varit av det randiga slaget, tyget i all sin utarbetade struktur har ofta pressats mot mitt stackars bleka skinn. Lämnat avtryck. Men den här gången sov jag inte i fåtöljen, nej, jag har fått hjälp att hitta tillbaka till min säng. Den står i mitt oanvända rum, det med bråte upp till nocken fyllt, där inne har den alltid stått och den står där än, sängen.
Igår låg det en man i den, ovanpå min Duxmadrass.
Han låg raklång med naken hud som inte var ribbstickad den heller, om än han bar ribba så var hans hud lika len och omönstrad som min.

Han sa han var där för att jag bjudit honom del av min säng. Så jag tog honom på hans ord. konstaterade nog aldrig ett frågetecken.
Efteråt tog vi cigaretten i köket, sen kröp vi naket upp i fåtöljen men vi somnade aldrig.
Efteråt tog vi cigaretten i sovrummet, sen somnade vi alldeles trötta, omönstrade.

Han visade sig vara av den sorten att han gärna lägger sig i min säng och väntar på mig där. Det finner jag alldeles underbart rart och jag ber honom stanna länge, länge hos mig. Tycker om sängen bättre då.

Istället för en ribbstickad kind i hans hand, höll han min lena och omönstrade. Vägde mitt huvud emellan sina ben. Sen sa han att mitt hår brann och jag ville släcka cigaretten, men insåg att den redan låg i slasken och att han bara sa att det brann för att det såg ut så, just då. Jag brann inte. Det var ingen fara och jag blåste ut röken men den fanns inte där.
Efteråt somnade jag och han kom, la sig bredvid.

Det enda möjliga att göra i mitt rum är att ligga till sängs, för där finns aldrig utrymme för annat. Väggarnas hyllor, golvets kartonger och takets låga höjd, det går inte att vistas annat än horisontellt just där sängen står. Det är väl därför som jag så sällan tar mig in, ensam går jag aldrig in. vi kom in i rummet tillsammans, genom samma öppning.

Jag bad honom stanna men han var tvungen att gå. Bad honom komma tillbaka och han svarade något ifrån badrummet, med min tandborste i munhålan svarade han mig. Hörde ju inte alls vad han sa och tänkte därför att han sagt nej, så han fick inget hejdå när han gick.
Så nu vet jag ju inte vad jag ska ta mig till.
Det blir väl till att leta efter honom på stan och be honom komma tillbaka. Jag tror inte att han tänkte att jag ville ha honom igen när jag såg sådär sur ut som jag gjorde när jag trodde mig höra att hans svar till mig var fel. Men i själva verket var det ju rätt och det vet han inte om!
Inte en chans att jag lägger mig ensam i den där sängen, i all den dammiga bråten, i allt det kaoset som jag inrett därinne. Och inte en chans att jag knyter ihop mig i fåtöljen igen. Inte sen jag hört att min hud, mitt bleka skinn är så lent och fint som det är. När han sa det var så, så lent, erkännde jag att han inte var så hårig som jag hade trott och det tyckte han om att höra.
Vi var snälla mot varandra och sa små snälla saker, men det är klart att han var tvungen att gå till jobbet sen. Och det gjorde han ju. Vi kanske inte ses igen som jag hade velat, som han hade velat. Inga nummer bytte vi heller, han vet ju i och för sig vart jag bor men han har ingen portkod. Tror sig inte vara välkomen in igen.

Det var skönt att vakna upp utvilad, det var länge sedan. Trött och utmattad men utvilad och med honom på andningsavstånd. Jag kunde känna honom under mina naglar och det kändes som på riktigt, som att jag inte vaknat upp ensam.

Nej, jag vet inte riktigt var han kommit ifrån, han sa att jag bjudit hem honom. Men när skulle jag ha gjort det? Jag var hemma hela kvällen igår, och kvällen innan, jag är alltid hemma om kvällarna, så när skulle jag ha bjudit in honom? Jag har inte heller släppt in honom. Det ringer aldrig nån på min dörr och den är alltid låst. Det var länge sedan jag gick ut och stängde dörren efter mig, men i morse stängde han dörren och gick ut, fastän han aldrig kommit in.
Plötsligt låg han ju bara där! Där, därinne i mitt rum, i sängen, han låg där och väntade på mig. Han sa vad han hette och att han blivit bjuden att komma i min säng. Det gjorde han ju också och det var ju det som var meningen.
Nej, jag begriper inte riktigt.

Jag får slå knut på mig själv igen och vakna upp ribbstickad som förr, ensam.