Så kall och odryckbar,
smakade vinet till brödet.
Väl dolde jag min reaktion,
men du genomskådade mig.
Jag nöjde mig visst inte,
att utnyttja din gästfrihet
var absolut inte allt.
Jag hade bara börjat och
lyckades smutta på vinet.
Tungan protesterade hårt,
du tryckte brödet i min mun.
Jag log milt och tog dig
i handen väldigt tacksam.

Du insisterade på mer föda,
och hävda att jag var för klen.
Med armen runt min midja sa du:
-Lev dig på min bekostnad!
och det onda vinet tärde mig mer.
Köttet såg gott och rökt ut,
dock jag flydde genom dörren.
Det fanns inget mer för mig,
förutom din fruktan att förlora.
Jag var endast din lott till framgång,
du ville inte förlora mig.
Pressen fick dig att klösa
drömmarna till en farlig njutning.