Hon tog kniven och spetsade
det hjärta hon inte kunde få.

Han såg tydligt hennes ilska
övergå i handling.

Hon tyngdes av en börda,
som inte tycktes försvinna,
tills nu.

Men han kände det skölja över
honom i ett enda strupgrepp,
han älskar ju henne.

Hon kände lättnaden ta form i svett,
och lycka när kniven var utdragen,
älskar han henne?, ville hon veta.

Hans medvetande försvann sakta,
och han treva efter hennes hand.
-Låt mig få hålla dig i min dödsbädd.

Hon sänkte blicken och log,
han älskade henne trots allt.

-Vad nu, ser jag tårar, min älskade, fäll inga för mig…

Han blev sövd av kärlekens grymhet och hennes ovisshet.