Regn och blåst och åska. Kan det bli värre, undrar Sture Karlsson och ruskar på huvudet. Just när en man stiger in i strandbutiken. Mannen tar av sig sina glasögon, och torkar dem omsorgsfullt. Så kommer han fram till kassan. Något förundrad över situationen att få se någon komma in i butiken i detta oväder försöker Sture Karlsson ändå låtsas som ingenting.
\”Jaha! Ett riktigt oväder vi har begåvats med. Och vad kan jag stå till tjänst med i denna timme?\”
\”En röd plastboll, tack.\”
\”Jaha! En röd plastboll var det ja. Jodå. Ett ögonblick bara.\” Sture Karlsson tar fram en av de röda plastbollarna och lägger den på disken, samtidigt som han frågar om mannen önskar något annat. \”Jaså, inte det, ja då ska vi se.\”
Han stämplar in priset och får betalt. Mannen nickar. Och lika plötsligt som han hade kommit, lika plötsligt är han försvunnen. Från det lilla fönstret i butiken ser han hur mannen kastar den röda plastbollen mot en schäferhund som hoppar och försöker fånga den i luften.