Tårar – upprörda känslor.
Speldosan – barndomen som försvann.
Mörka strofer av musik för mig till Bergatrollets salar.
Spindelnätet smeker kindben.
Spegel vart är min spegelbild?
Den var så tydlig i går natt.
Ett möte med den vackre mannen i min dröm.

_____________________________________________

Obekymrad svävar jag över ängarna.
Nattlinnet fladdrar runt benen.
Se en silverbäck.
Ett kvinnoskratt ljuder från en gammal ek.
Vem skrattar?
Skynda det börjar regna. En medicinman sjunger en urgammal ramsa. Ur hans kropp stiger en örn upp mot skyn.
För att möta dig där. Jag svävar omkring i min vita nattskrud. Månstrålen träffar mig som en silverpil gjord av en gjord av ett milt energiknippe i den ljumma juninatten.
Den gamle indianen och jag sätter oss ner på en stenbänk i en skogsglänta. Mossan är olivgrön. Mjuk som sammet mot våra nakna fötter.
Han ser på mig med mörka djupa ögon, likt glitter av diamanter.
Mina ögon kan se siluetter av ett gammalt slotts tinnar och torn sträcka sig mot skyn. Han tar min hand, vi går in i slottet.
Många dörrar, många korridorer. Plötsligt hörs en speldosa från ett av rummen där nu dörren står på glänt. Ljuset flödar ut genom springan och smeker mattans mönster.
Indianen smyger runt ett hörn, någon går framför honom. Men vad är det? En skepnad, en rökslinga mjölkvit, diffusa kanter och det luktar unket blandat med rosenolja och en aning saffran.
Trycker mig mot väggen, den ger med sig, faller, faller i oändlighet. När jag väl når golvet i källaren dalar jag sakta som ett torrt löv från ett träd på hösten.
Från ett litet källarförråd i ett mörkt hörn sjunger en liten älvliknande flicka med långt hår. Vill gå fram, är nästan framme, då börjar hela slottet skaka och det försvinner med mig…

Astrid mars 03 -04