- God dag, Herr Förlagschef! – God dag , Herr Författare! – Vi kan väl lägga bort titlarna? – Boktitlarna? – Nej, våra titlar! Jag heter Malcolm! – Ett sånt sammanträffande! – Heter du också Malcolm? – Nej, jag heter inte alls Malcolm! Det var det som var sammanträffandet! – Vilket sammanträffande? – Det som äger rum just nu, på detta kontor! – Åh? – Men nu var det ert…förlåt ditt…manuskript vi skulle tala om! – Ja, vad tycks? – Tja…vad ska man säga? – Vad man ska säga? – Hm, vad ska man säga? – Jag skulle föreslå: Bra! – Bra…är inte ordet! – Inte? – Nej, inte direkt! – Indirekt då? – Storyn är för osannolik! – Ja, den osar av lik! Det är ju en deckare! – Osannolik, sa jag! Vi kan börja med den där karaktären…Jesus fästmö... – Kristi Brud, menar du? – Stryk henne! Ingen skulle köpa den karaktären! – Nähä? – Så har vi den där pastorn som skickar anonyma SMS till den där barnflickan…och hon tror att de kommer från Gud? Det är ju bara för mycket! – Jo…jag kanske ska stryka det kapitlet också? – Ja, och pastorn är också osannolik! Han anser att det är en synd att skilja sig, men att det är helt okey att mörda sin fru!? – Sina fruar! – Var det flera? – Japp! Två stycken! – Nej, du får stryka pastorn också! Ingen skulle köpa den detaljen! – Jag stryker, så pennan glöder! – Varför inte skriva en mer sannolik deckare? Om en lätt alkoholiserad kommissarie, i övre medelåldern, som lyssnar på klassisk musik och har bristfällig kontakt med sin vuxna dotter? – Jaha? Jag antecknar! – Så blandar du in den ryska maffian… – Ryska maffian? Jaha! – Så måste det vara med ett par tyskar, så att de kan göra en svensk-tysk samproduktion, när de filmar den! – Okey! Då återkommer jag med ett sådan manus, om sju veckor! – Vi säger så! Adjö! – Adjö och tack!