Det står en flicka
På balkongen
Hennes magra fingrar
Vitnar när
Hon klamrar sig fast
I räcket
Med avflagad målarfärg

De blå ådrorna syns igenom
Hennes bleka hud
Solen kan aldrig göra
Död hud
Len vacker och solbränd
Död hud kan bara frätas sönder
Mer och mer
Aldrig byggas upp
Igen

Du kommer aldrig få
Se henne igen
Så titta noga
På hennes rufsiga hår
Och genomskinliga blick

Du kommer aldrig
Få höra
Hennes bräckliga stämmas
Kärleksord
Hon kommer aldrig mer
Låta sig plågas

När de hittar henne
Kommer ingen känna igen
Flickan från balkongen
Ingen kommer förstå
Att hon var död
Redan innan hon dog