- Hej!
Hon kommer springande med ett skrattande och rödblossande ansikte, lysande emot mig. Den oknäppta jackan fladdrar i vårvinden. – Hej! Har du redan slutat skolan? – Nej! Jag kommer från fritids. Mamma ringde och sa att jag inte skulle stanna kvar längre. Fast vi hade så roligt! – Går du på “Humlan”? – Jaa. Vi har tre grupper, E, F och G. – Och i vilken går du? – Jag går i E, säger hon medan hon skuttar fram vid min sida. – Vi hann aldrig byta bokmärken, säger hon, ivrig att berätta för mig, och visar att hon har ett stort blommigt bokmärksalbum under armen. – Är ni många som samlar bokmärken, undrar jag. – Ja, alla flickorna, svarar hon leende. – Jaså, samlar inte pojkarna bokmärken då? – Jodå, flera stycken! – Och nu är du på väg hem, konstaterar jag. – Nej, jag ska till mormor. Hon bor där borta i näst sista huset, säger hon och pekar medan hon småspringande sneddar över tvärgatan, bort mot ett stort vitt hus, ett kvarter längre bort. I farten vänder hon sig om och ropar. – Hej då! Vi ses kanske någon gång!

Och den gula krokusen lyser i solen under den sparvtjattrande busken som nu bara väntar på att löven ska spricka ut.

I ett land långt, långt borta.