EN ANDS KLAGAN.

Gryningen kommer
med daggvått gräs
Vattnet är lika farligt
som tjärnen i dina ögon
Den kyliga morgonen lindas upp
ur nattens garn
En and flyger och försöker
sträcka ut sina vingar

I ett ögonblick hör man
det bedövande skottet
Tystnaden blir helt total
ett skri av ångest
Stilla fortsätter dagen som
ingenting hade hänt
Ett ögonblick av liv men
Nu det oundvikliga slutet