Det första jag ser när jag vaknar är, värdinnan, bara en meter bort på samma golv! Hon sover fortfarande och jag ligger och njuter av hennes mörka hår, hennes vackert formade mun och den axelhud som skymtar fram under täcket. Jag följer linjen in mot halsen och sedan längre ned till brösten som jag bara anar som små söta kullar.

De är inte stora, en handfull ungefär, men helt underbart fasta och fina. Det ser nästan ut som de är fästa alldeles nedan nyckelbenen. Inget häng där inte. Jag överväger att krypa till henne, vidröra hennes kind, kyssa henne ömt tills hon vaknar och tyst, mycket tyst älska med henne medan solens strålar vandrar över golvet. Vi skulle kunna göra det utan att hon, den andra vaknar.

Jag grips av visst tvivel för jag vet ju hur gärna den andra kvinnan vill ha mig och jag funderar på att smyga ytterligare någon meter bort och väcka den andra med mina kyssar, för henne vet jag att jag får. Hon är blond, har fina ögon men skulle behöva banta,kanske en femton kilo, innan hon går att ha med i sociala sammahang. Nä, den som ligger närmast, värdinnan med det mörka håret är perfekt, hon är vacker, har stil, men å andra sidan vill hon säkert inte ha mig. Förvirrad av smörgåsbordet framför mig smeker jag mig själv lite innan jag blir avbruten av papegojan som hälsar oss alla tre godmorgon med ett skränande som hör hemma på zoo.

Efter att ha dolt morgonståndet och ätit frukost med de båda har många tänkbara scenarion snurrat igenom min överanalytiska hjärna. Jag har nästan bestämt mig för den blonda när värdinnan kliver ut på altan och drar igång motorsågen. Jag drar en djup suck och det blonda håret försvinner i samma takt som motorsågen i händerna på jordens underbaraste kvinna tar sig igenom metersveden. Vilken kvinna!

Ett par timmar, ett par tusen tankar och en tunnelbaneresa senare öppnar jag dörren till min lägenhet och ropar “Hej älskling, hur var din kväll igår?”