rösterna viskar sprider stoft
från de svarta vindarna
tankarna finns som tysta
mörka ordstormar
den dova musiken tonar sakta ut
som nyanserna i en soluppgång
regnet faller sköra glastårar
krossas på marken när de landar
stormen inträder glassplittret är vasst
lämnar märken på bara fötter

hösten bleknar men löven
behåller sina starka färger

natten lägger sig som ett tungt täcke
över en värld med svarta sidengardiner