Del8.

Idag är en ny härlig dag! Jag har öppnat alla grindar och sagt som det är: Kan inte få honom ur mitt system. Vill ha honom igen. – Ikväll!
Anders säger sig vilja komma. I samma veva börjar han prata om ett nytt återfall kommande söndag när han skall tillbaka hem. – Det river i mig. Blöder.

Anders gör sitt intåg med en snabbköpskasse i handen. Lyckligt strålande och förväntansfull. Jag ser på honom och känner hur varenda muskel i mig darrar av åtrå. Ändå kan jag inte göra en inledning. Timmar går och Anders ligger där på samma madrass men den här gången är han nära att somna. Jag inser att vetskapen om hans kommande återfall tar hårdare på mig än jag trodde. Inser att sex nu vore ett fruktansvärt vapen i kampen om Anders gunst. Inser också att jag inte vill dela honom med någon, inte ens på en söndag!

Dödläget fortsätter. Det är kvavt i rummet, trots att balkongdörren står öppen. Jag fryser, han sveper ett täcke runt mig, rädd för omedelbar kroppskontakt. Kanske har Anders också kommit på andra tankar? Kanske är hans känslor för pojkvännen för starka? Jag fortsätter att vara handlingsförlamad. Dricker slut på kaffet i den 2,5 liters termos som jag fyllt bara ett par timmar tidigare. Det är sommar och det regnar. Det är sommar och mitt hjärta fryser.

Slutligen reser han sig upp och vill gå hem till sin moster. Han påstår sig vilja vara social, umgås med släkten på grund av hemresan på söndag. Jag vet att det är en lögn, däremot vet jag inte sanningen. Kanske har Anders också insett tyngden i sitt återfall, kanske är han rädd för att såra mig? Han kanske redan har gjort sitt val? Han sätter på sig sin jacka, vinkar avmätt. Fortfarande oförmögen att göra något, beklagar jag mig utan att visa någon större entusiasm och ser med förfäran, hur han stänger ytterdörren efter sig. -Jag vill så gärna. Jag vill så djävla gärna.

Pennan är mäktigare än svärdet. Slår mig ned vid datorn och fullbordar faktum. Det var bestämt för längesedan att Anders skulle bli en berättelse.

Shamanen i mitt inre har alltid hävdat:

-KÄRLEK SKALL INTE GÖRA ONT! Varför sitter jag då på vinden med en gammal damtidning och surar? Dåtid blir nutid och solen skiner på samma fläck som igår, ändå blir mina ögon blöta av regnet. Shamanen i mitt inre har alltid hävdat: -MED MIG SOM DIN SKYDDSÄNGEL SKALL DU INTE FALLA!

Varför är jag då så utlämnad åt mörkret här i min ensamhet?
Där vår vandring en gång slutade, börjar vi åter igen en stilla promenad tillsammans mot samma mål som den gången för tre år sedan. -Planlöst mot förintelsen.
Shamanen i mitt inre har alltid hävdat:

-DU VET ALLTID VAD DU SKA GÖRA. BLIR DU OSÄKER, GÖR DET ÄNDÅ!

Magi är bara skit. Det är lätt att bli förtrollad, svårt att mana fram en icke existerande verklighet.
Du stängde dörren efter dig när du gick.
Mitt sista uppdrag:
Med min ständige följeslagare, nåjden, murar vi in mitt hjärta i betong.