Del5.

Han står där med sin ryggsäck. Samma ryggsäck som han en gång bar med sig in i klassrummet. Den ryggsäck som jag inte släppt med blicken på över ett år. Nu ser jag den förmodligen för sista gången… Utanför på gården, står Anders mor med sin nyinköpta bil och väntar på att ta honom femton mil ifrån mig. Hans psykiska hälsa har under året gradvis blivit bättre. Vi har tillsammans insett att det bästa för honom är att flytta tillbaka till sina föräldrar som han en gång lämnade i ren ilska. Nu har Anders en betydligt bättre relation till dem och jag inser trots min saknad att om jag verkligen älskar honom så bör han få flytta hem.

Min son och jag pratar ofta om honom. Den perfekta pappan trots sina tjugo år. Han klarade med glans av att anpassa sig till den nya rollen som surrogatpappa och det är svårt att säga, vem av oss två som älskar honom mest. Min son åker hans skidor på vintern, spelar hans dataspel på våren. Jag tittar på allt som rör sig men kan inte glömma. Vill inte glömma heller. Skriver dikter och sånger på löpande band, bestämmer mig för en författarkarriär och anmäler mig till en välrenommerad kurs på en folkhögskola.

Nya män kommer och går men har svårt att slå rot på redan odlad mark. Dessutom dimper det ned ett SMS på mobiltelefonen en gång per månad som påminner om hans existens. De berättar oftast om hans manliga partners men då och då förekommer det även kvinnor i bilden. Jag är stolt över hans sätt att bejaka sin sexuella läggning! Önskar bara att jag vore en man. Min magi är inte död, kan fortfarande berusa men inte med samma kraft. Ser honom i allt på två ben, blir alltid besviken över verkligheten. Öser min överskottskärlek på sonen. Har två playstations i lägenheten.

Nu borde han vara tjugotre! Jag sitter framför skolans dator och gör min hemuppgift. En novell avsedd för veckotidningarnas “Mitt livs historiespalt”. Han har just ringt och berättat om det fantastiska förhållande han har med en fyrtioårig man. Jag blir först mycket förvånad men inser snart att det enda rätta är att vara lycklig för hans skull. Mannen äger tydligen ett torp och hund, älskar dessutom jakt. De kanske skall gifta sig i Danmark.

Jag känner mig lycklig inombords. Den finaste mannen jag någonsin känt har ett liv. Han är förmodligen inte sjuk längre! Själv är jag inte heller ensam. Det ena förhållandet avlöser det andra, oftast byggt på enbart sex men det går det ju också att skriva poesi om! Mina SMS och telefonsamtal blir först färre och upphör sedan helt. Känner att jag inte vill störa hans lycka…