hennes fingrar flätar ditt hår, du vågar inte vakna och upptäcka att hon gått
eller att hon aldrig funnits där

och som om vinden slog dig i ansiktet,
dina sår har torkat och blodet smält till ingenting men du letar ändå efter smärtan, minns att
hon sagt att den bor långt inne och hon skrattar i din mun och du älskar doften av hennes
leende
älskar doften av någon slags lycka du aldrig känt förut

men det är alltid slutet, alltid en punkt efter varje mening
ni bor i en bok, i en saga som till slut vänder blad
till det allra sista

hennes sång i dina öron
du inser inte att hon gråter i varje bokstav
att hennes röst bryter sönder
eller så hör du inte hennes sorg för att den handlar om dig

hon blandar drinkar med regnet hon hittar i din ögonglans, gräver dig till vansinne med
nagelband som spricker och dina händer under hennes tröja, på hennes hud som bränner
och ger skador för livet
inuti dig bor hela världen och hela världen är hon

men du blundar för ofta och ser bara när det passar dig
och hon gråter din nacke blöt när du sover
och det finns något där som inte lever när du är vaken
en verklighet som dina ögon inte släpper in
och det är ett slut som knackar på och en hand som lämnar en annan för att
våga sig genom andra hårstrån och du saknar varje liten berättelse hon någonsin skrivit på din arm.