Mitt ego läggs åt sidan
Det patetiska rasar samman
Lämnar naken skalet
Hon.. söt som socker, vacker som en sommarnatt
Kärleken sätter sina spår i hjärtat
som fotsteg i snön
Vi möts vid floden
Kastar sten i vattnet
Bitter som malört i själens djup
Lyfter upp min kära
Mina händer under hennes kropp
Sätter mina läppar mot hennes varma hals
Tillsammans i nattens magiska stund
Två pusselbitar, trasiga i kanten
Mästerotto, 17/6 -04 kl 12:21
Underbart!DEtta var verkligheten i dåheten för mig. Vilket kvalster om de alster som alla andra skrivit men sedan rivit. Suveränt!(Betyder alltså att jag gillade den.Som Mästerotto här på asfalt måste jag ta i ibland, med tanke på utbildning och så!)
Janjohan, 17/6 -04 kl 13:08
Jag håller med Mäster (som en Bill eller en Bull håller med sin Måns).
Älgen, 12/7 -04 kl 04:22
Tack så hemskt mycket.