Det är vår. Det regnar igen. Luftrummet, ett rum med endast tre väggar känns kallt, rentav isigt. Det känns som att alla stirrar på oss, ändå finns det ingen i närheten så långt ögat kan nå.
Han blir berörd, det syns alla gånger. Efter några djupa halsbloss reser han sig utan att säga hej och börjar sin vandring mot matsalen. Jag sitter ensam kvar och svär i mitt stilla sinne över den idiotiska manövern. Om det åtminstone kunde sluta regna!

Kväll. Det regnar fortfarande och hjärtat blöder. Någon ringer på dörren. Där står han, blygt leende och frågar om han stör? Jag blir alldeles till mig, brygger kaffe, serverar smörgåsar, pratar oavbrutet, han tröttnar och går hem. – Fan också!

Kväll igen. Någon vid dörren. Leken fortsätter. Film efter film passerar i min TV-ruta men jag har tappat fokus. Ser bara Anders nakna kropp framför mig, oförmögen att handla. Jag är patetisk.

Kväll igen. Någon vid dörren. Hans ögon signalerar. Jag är säker på att han vill. I Anders ögon, beslöjade av något som skulle kunna vara ett erotiskt rus, tror jag mig se en tyst bön. Kan ändå inte agera. Vill så gärna men Anders är så sårbar. Ensam kvar. Lyssnar på min egen tystnad.

Kväll igen. Någon vid dörren. Gitarren spelar upp sina allra vackraste toner under mina flinka fingrars överinseende. Om han bara visste att i min tankevärld är det han som är gitarren. Jag skulle vilja spela de ackord som jag aldrig lärt mig på hans tvättbräda, lyssna på de vackra toner som hans mun upphetsat viskar i mitt öra.

Kväll igen. Någon vid dörren. Vi öppnar en av de tre vinflaskor som jag inhandlat under dagen. Den pinsamma situationen tycks trots vinet kunna fortsätta i all oändlighet. Då reser han sig, öppnar gylfen en aning på sina åtsittande jeans och sätter sig igen. Jag känner att jag inte klarar av så mycket mer. Efter ett toalettbesök ställer jag mig bakom Anders fåtölj och kysser honom i nacken. Först stelnar han till men återfår fattningen blixtsnabbt. Innan jag vet ordet av, kastar Anders ned mig i den bäddsoffa jag tidigare satt på, sliter av sig allt och älskar mig besinningslöst. Allt som jag upplevt tidigare försvinner mot minnenas rike i glömskans roddbåt…

Våra kvällar fortsätter i skuggan av vårt tysta samförstånd. Jag vet, att jag bara är något tillfälligt för honom, att han föredrar män. Vi älskar besinningslöst varje dag, varje natt och det enda som begränsar, är våra studier! Jag är den förste som han älskar. Vill vara den siste.