Mittemot varandra stod vi artiga och skrapade och log med glädjelösaögon…

-Jo, det är fint och tänk så många år sedan..

Skildes med en fras om återförening och skyndade iväg..

I ryggen kändes såsom kramp – du min barndoms vän och klippa – minns du när vi stod bakom gymnastiksalen och tuggade svart tjära – minns du tonårsfrys och sura beyazskvättar – minns du oss emot världen…

Jag vänder mig halvt om och sneglar – möter då din blick – och där speglar sig allt vad som blivit i varandra..

Hastigt skyndar vi vidare…