Del2.

Jag betraktade hans ryggslut. Alla mina sinnen var på helspänn. Jag visste att han var den som jag sökt så länge. Då och då tittade han åt mitt håll. Jag kände hur mitt ansikte blev rödblommigt.

Dagarna går och jag ser alla hans olika sidor. Ibland sätter han sig nästan i mitt knä i sin iver att berätta om sina senaste äventyr. Ibland hittar jag honom sittande på andra sidan av klassrummet utan att ägna mig så mycket som en blick. Jag förstår ganska snart att han har problem, allvarliga problem.

Vår 264: e rökpaus tillsammans. Vi har blivit du med varandra och jag vet att han är bisexuell. Favoritämnet under våra dagliga femtonminuterssamtal är psykologi. Även denna kulna förmiddag diskuterar vi kring den lektion vi haft några minuter innan. Jag vet nu att han använder psykofarmaka och lider av depressioner. Jag har också noterat, att vår allt tätare samvaro förbättrat hans attityd till världen. Han är inte längre lika tillknäppt och kostar till och med på sig ett leende ibland. Han har en underbar mun. Plötsligt utan förvarning tittar han mig rakt i ögonen och frågar: – Vad vill du mig egentligen?
Paniken tar över och som en utsatt brottsling utan betänketid hör jag hur de självdestruktiva orden kommer fram mellan mina hårt sammanpressade läppar: – Jag vill ha sex med dig!