Två män satt på ett gärdesgårdsstaket nånstans i Småland och talade om Gud och varför grisar får många kultingar medan människor endast får en unge i taget, annat än i undantagsfall. Börje var inte intresserad av undantagen. Han trodde grisarna var lyckligare med denna instanta syskonskara. Åke förhöll sig tveksam. Han hade sett stian, han, och där var det jävligt. Kvällen gick. Samtalet om Gud och samtalet om grisarna. Börje sade att det vore gott om människan blev som grisarna, förbrödrade och försystrade genom högre nativitet och mångfödslar. Åke tvekade. Han ville ha sin mamma för sig själv när han var en knodd, åtminstone ett år eller så, och kunde tänka sig goda ting med ensamheten vid modersbröstet. Kvällen förflöt. Stora ting avhandlades: om Gud och varför grisar föder i pluralis varje gång det bär av till nedkomst.