Sorgen ligger som ett isande kallt block på mitt blödande hjärta Är det ingen som förstår hur jag lider denna otroliga smärta Jag har ont i hela kroppen det finns ingen del som den spara Utan jag får lidande går med denna värkande molande mara

Kan ingen göra så allt försvinner och jag kan öppna mina ögon igen
Man borde gå vidare men när jag ska göra detta nej jag tar det sen
Ingen kunde ta ifrån mig vad jag kände ändå grips jag av vånda så stor
Kan det vara något bara jag har eller är detta så med både en syster och en bror

Jag blir paralyserad kan inte göra något annat än att tänka på det här
Någon säger att det är väl bra att du kände kärlek och att du höll någon kär
Någon trollformel har jag inte utan jag står där med vanmaktens trolska spö
Det blir inte bättre att man säger vi ska alla vandra denna väg och dö

Just nu betyder inte något alls utan mina känslor är förvridna i en djup sorg
Innerst inne vet jag att kärleken och allt det andra bär jag med mig som i en korg
Väntar du på mig när jag en gång ska vandra den väg mot ett land som är ett mysterium så stort
När jag tittar mot din himmel som är så blå då tänker jag tänk så mycket
vi ville få gjort

Jag tackar dig med mitt varma hjärta att jag fick mig lära känna en älskad vän i livet
Någon gång tog vi upp frågan vart är vi på väg inget vet men visst finns det mycket skrivet
Det enda jag är säker på är att om himlen finns kommer du att vara en av de änglar som jag höll kär
Sorgen tar tag i mig igen för jag vet att jag inte kan nå dig och jag är tvungen att stanna kvar här