Månstrålar väver ett täcke av silver och allt är så underbart Man trodde inte det var sant när man fick reda på att det är klart Kunde verkligen jag attrahera dig och att du ville ha mig som din Men visst är tanken skön att jag som var ensam kan säga att du är min

Man får leva för stunden vad vet man när nästa morgon faller på
Det klart att jag vill alltid ha dig kvar och att du aldrig ifrån mig gå
Men ingen äger någon annan du kan känna dig fri att göra vad du vill
För just nu finns det inget bättre känsla den simmar i mig som ett stim av krill

Låt inte morgonen komma för fort utan lägg den att vila på kudden
Jag tyckte om det här när du kallade mig för din egen lilla sudden
Man svävar som en liten fjäder och man förs bort av förliga vindar
Nu ser jag hur vacker du är vid fönstret och bakgrunden har målats med gröna lindar.

Men visst kommer morgonen för varje människa i livet var beredd
Hur man än försöker att gömma sig blir man alltid upptäckt och sedd
Så låt månstrålarna väva ett kärleksfullt täcke och kryp ned där under
Låt det här pränta in i ditt sinne att det var en av de bästa av stunder.