Jag ligger här i bäddsoffan hos en kompis och till och med lakanen som är nytvättade och blårandiga luktar av honom, som solvarmt blåbärsris och tallskog om sommaren luktar de, och hur sover man om hela ens kropp är höljd i en doftskugga av det enda man saknar just nu? Jag sade till honom när han just kysst mig hur han luktade och han skrattade lite förvånat och sa att det var något nytt och så kysste han mig igen och herregud! Herregud, vad har jag gjort, jag som har en pojkvän sedan fem månader tillbaka och det är helt enkelt inte meningen att jag ska gå omkring och kyssa basister i tämligen okända popband hur vackra de än må vara – det är meningen att jag ska ångra mig nu men allt jag känner är en doft av blåbärsris som nästan gör mig galen, så underbar är den.

Det var inte förrän han stod där på scenen som jag verkligen såg hur vacker han var, fastän vi hade suttit backstage och pratat, men då hade jag känt mig så blyg över att sitta tillsammans med ett popband att jag mest hade tittat ned i mitt vinglas och önskat mig långt därifrån – men när han kom upp på scenen och stod där med sin bas som verkade alldeles för stor och tung för hans spinkiga armar, när han stod där så såg jag hur oändligt vacker han var, och det var därför som stod jag med en cuba libre i handen utan att ens komma ihåg att dricka ur den och stirrade på honom tills han märkte det och blygt skrattade till och redan då visste jag att det inte fanns något sätt att ändra riktning på den här kvällen och jag visste hur det skulle gå och hur mycket jag än försökte tänka på min pojkvän så kunde jag inte ens frammana hans ansikte.

Senare, när spelningen var över och han satt vid ett litet bord och sålde deras skivor så gick jag fram till honom eftersom alla andra vägar var spärrade av osynliga väggar, hela Blekingska Nationen hade förvandlats till en smal korridor som ledde till honom. Jag ville köpa en skiva men jag hade inte tillräckligt med pengar så jag frågade om det gick bra att betala lite mindre och hålla honom sällskap som kompensation, för det verkade inte vara någon annan som gjorde det och han svarade ”ja, gärna” och jag satte mig ned lika självklart som om stolen hade varit magnetisk.

Och vi pratade om allt och snart så insisterade han på att jag skulle få tillbaka pengarna för skivan och köpa havregryn för dem i stället eftersom jag råkat nämna att jag var hysfat utblottad och hur mycket jag än protesterade så hjälpte det inte och han berättade att han ville bli kirurg och vi bytte boktips med varandra och han visade sig vara tjugonio år, trots att han såg ut som kanske tjugo eller tjugotvå och helt plötsligt så höll vi handen hårt hårt under bordet och bara tittade på varandra, men vi kunde inte kyssas eftersom det var massor av folk omkring oss och jag hade för länge sedan slutat tänka på min pojkvän som egentligen är alldeles underbar och förtjänar mycket bättre än så här.

Efter ett tag så plockade han ned bordet med alla skivorna och t-shirtarna med bandlogon prydligt tryckt över bröstet och vi gick ned backstage igen där det var helt tomt förutom några övergivna öl som vi glatt började dricka av, men hur som helst så vågade vi inte kyssas och jag hade ju berättat nästan direkt att jag hade pojkvän och så gick vi ut och rökte och han sa, ”oroa dig inte, jag kan behärska mig” och då drog jag honom till mig och då kysste han mig och så stod vi så fastlåsta i varandra betydligt längre än tiden det tar att röka en cigarett men till slut gick vi in och satte oss i soffan igen och fortsatte prata.

Han skrev sin emailadress på skivan jag fått och jag skrev min på ett papper och vi fortsatte att smyga ut och kyssas hela tiden och sedan så sa han ”stopp” precis när vi skulle gå in, ”stopp du är så otroligt söt, jag måste få ta ett foto” och det fick han fast jag protesterade och sa att jag ser hemsk ut på alla foton och han log och lovade att minnas mig precis som jag såg ut i verkligheten och hans händer var iskalla och jag värmde dem innanför min tröja.

Så småningom så var det dags för mig att åka därifrån eftersom alla skulle sova och hur gärna jag än ville sova tillsammans med honom så var det omöjligt eftersom bandet redan fattat vad som var på gång och snacket surrade och min pojkväns kompis var där och även om hon lovade att inte berätta något och även om jag förnekade att det fanns något att berätta så förstod jag att gränsen för hennes diskretion skulle gå någonstans innan delade sängar.

Alltså tog jag en taxi till min kompis som bor här i Lund och nu ligger jag här med nytvättade gästlakan som luktar precis som honom och jag vet att det inte kommer att bli någon sömn i natt och hur mycket jag än önskade att jag ångrade det här eftersom han bor i Stockholm och jag i Malmö och han kanske inte heller var intresserad av något annat än ett litet tidsfördriv så vet jag att jag inte kommer att kunna gå tillbaka till en pojkvän som inte är han och det enda jag är rädd för är att såra min pojkvän som jag faktiskt tycker väldigt mycket om, fram till för några timmar sedan trodde jag till och med att jag älskade honom, men hur det än blir så kommer den här doften inte att försvinna och vem som helt förstår ju att det är omöjligt att stanna kvar i ett förhållande där ens pojkvän luktar vardag och trygghet när man för första gången har irrat lycklig i en förtrollad sommartallskog där spinkiga basister visar sig vara drömprinsar som luktar av solvarmt blåbärsris.