Jag har förlorat mer än du tror, jag är naken som du vet. Du vet inte heller att du förlorat mer än du tror, trots att du vunnit. Du har inte bara förlorat en naken kock, en kärlekskrigare. Kanske en vän.
Det kanske är riktigt och rätt att börja ett brev med en hälsning? Vad vet jag, en lyckans proletär, en misslyckad narr, en fjärdeplattsprenumerant. Idag följer jag i alla fall ingen praxis, det är en sån dag.
Du vet en sån då man går längst Regnbågsallen och bara vill flytta från alltihopa.
I ett främmande land, i en fin lägenhet, utan mening eller mål, utan vänner utan förseningar utan meningslöshet, utan kärlek utan sår, där kanske jag skulle trivas? Jag skulle kunna sitta på en balkong och le åt en kvinna som går förbi samtidigt som jag lyssnar på Stackars Jack och dricker något, inhemsk sprit kanske.
Idag bjuder jag dig, min vän, på ett sista tafatt brev, utan kloka ord, utan böner om nåd eller ilskna påhopp, det blir ett sista tafatt brev om ingenting. Om mig och om dig.
Hoppas allt är bra föresten? Hoppas att du är lika glad och lycklig och kär och full av tillförsikt som du brukar vara? Hoppas du söker när livet kröker.

Det luktar grillat genom mitt halvöppna fönster, är det inte på våren man ska bli kär? Jag hade gärna grillat och ätit sås och skrattat och tagit en snaps kanske fast helst en nyköping. Gärna i glada vänners sällskap men vilka vänner, gärna med dig men vem är du?
Du gjorde mig attraherad, nu är du preskriberad, allt som saknas är ett frimärke och lite hundraprocentigt mod så jag kan lägga brevet på lådan.

Jag ska snart iväg och spela innebandy, svettas ut gammal ångest, träna bort en pösig mage, för du vet då blir man slank och snygg, och sånt gillar de, de gymnasietjejerna, de blonda lättfotade samhällsmedia-åttiosexorna. Jag har ju jobb och körkort också, för du vet, sånt gillar de, de kåta slynorna.
Nu kanske du tänker, hur ska du kunna gilla en sån? Du som är vuxen och utbildad, så fylld av moral och som ställer så höga krav på mentalt utbyte?
Om du tänker så, vilket jag misstänker att du gör, jag som känner dig, så svarar jag bara blä det kanske bara är min fasad, eller att jag helt enkelt inte är i en situation där man ställer krav. Eller att det ska du ge fan i.
Jag vet inte om jag borde berätta det här, men ibland gråter jag på nätterna när du ringt. Inatt drömde jag om dig hela natten, natten vilel aldrig ta slut, jag vaknade och var svettig och behövde ta en fetpiss men du vet hur jävligt det kan vara att vakna på natten, sömndrucken med övertänd blåsa. John Blund slåss ett tag med uringuden tills någon vinner. Inatt slutade det i alla fall med att herr Blund stod på knä och gapade när uringuden pissade i herr blunds gap.Det var skönt, för det tvingade mig att gå upp, då kunde jag spola kallt vatten i ansiktet och slå mig på kinderna och se mig själv djupt i ögonen i badrumspegeln. Det brukar hjälpa när man vill drömma om nått annat.

Du vet att jag inte kan träffa dig, du vet att jag älskar dig, du har så svårt att förstå. Du säger att tiden dödar och att jag haft miljontals sekunder på mig att glömma, att vända om och gå vidare. Men du förstår inte. Du förstår inte att i mitt lilla krypin står tiden stilla, att tiden stannade i samma ögonblick som du åkte härifrån. Du förstår inte att mina tapeter filtrerar bort alla jävla tid som tydligen ska vara så bra för smärtan i hjärtat. Du förstår inte att min kudde fortfarande luktar som ditt hår, att du är perfekt, underbar. Jag kanske förklarar dåligt. Jag kanske är dålig.

I min byrå ligger ett halvskrivet alla hjärtans dag-brev. Det var till dig, jag skickade det aldrig. Du vet varför. Det var ett förtyckt brevpapper, med en bild på ett hjärta och några ord från Paradice Park: ”Gud är en längtan och kärleken ett mysterium, och i mitt blod slåss ännu Dionysos med Apollon” Jag satt en kväll i min enfald, skönt tillbakalutad på ett rosa kärleksmoln och tyckte att det var vackra ord. Nu vill jag spola ner dem i en toalett och ropa förbannelser över svunna tider och lösa korsord för att vinna själar av satan. Nu vill jag bränna gult gräs och bo i norge och strosa runt och prata om fjordar och ropa ditt namn till en glad gutt med lusekofta. Han kanske svarar med ett: Trine, eller vad kvinnor nu heter i Norge.
Nu vill jag släppa taget, posta det sista brevet, nu vill jag lukta på kaffet.
Jag har föresten ett paket Cappuccino här på hyllan, det var till dig, jag vet att du gillar sånt. Det gör inte jag. Jag har en burk snabbkaffe också, du vet sånt som man blandar med hett vatten. Jag dricker inte kaffe, du vet, jag har inga laster. Men jag tycker om att lukta på kaffepulvret, det luktar gott, nästan vackert, det luktar morgon, familj och kärlek. Min lägenhet luktar annars gamla sopor, ensamhet, dålig Internetporr och sömnlöshet. När jag postat brevet tänker jag öppna burken och lukta på kaffet, det ska bli trevligt.

Hej då.