Alice var på väg med bil genom natten. Hon satt och tittade på strålkastarens sken som lyste upp vägen. Hon hörde hur det ven runt bilen. Denna mörka novembernatt skulle man vara hemma och kanske mysa lite över en öppen eld och en bra bok. Men tyvärr var det så att hon var tvungen att köra de 14 milen för att kunna rätta till vad en kollega hade ställt till med. Varför är det alltid jag som ska försöka rätta till det? Jag har väl inte mer än vad andra har. Alice hade fått detta jobb på grund av att hon hade en slags inre förmåga att läsa vad just kunde bli en storsäljare på marknaden. Hon hade ingen speciell erfarenhet av säljaryrket. Utan hon blev anställd av hennes speciella förmåga. Lustig referens tänkte hon högt. Men det är bra att ha någon referens mot ingen alls.

Att köra på natten i regn och blåst var väl inte någon glad sysselsättning.
Men som det heter någon måste göra skitjobben.
Visserligen hade hon inte någon ännu som väntade otåligt på henne hemma. Hon var en typisk singel och sa många gånger att jag tycker om mig bäst när jag är själv.
Men det klart det vore inte dumt att ha någon kär vän vid sidan av mig nu kunde hon ju inte förneka.

Plötsligt bakom henne kom en bil hon tittade i backspegeln och bilens strålkastare förblindade henne nästan så hon var tvungen att ta ned knappen på backspegeln.
Varför kör han inte om tänkte Alice?
Denna situation höll på länge tills Alice tröttnade och körde in på en liten väg bara för att släppa förbi bilisten.
När bilen körde förbi såg hon inte vem det var som rattade bilen utan hon tänkte att nu är jag av med den bilen.

Hon körde ut igen och fortsatte att köra och inom en kort stund kom en bilist och lade sig precis som förra hade gjort.
Nej inte nu igen tänkte Alice. Vad är det med folk varför kör de inte om?
Hon låg länge och körde ganska så sakta för att bilen skulle ha en chans att köra om. Tyvärr tog bilisten bakom henne inte möjligheten att köra om.
Detta höll på en bra stund till Alice tänkte att nu stannar jag där borta.
Sagt och gjort hon blinkade och körde åt sidan. Bilen bakom kom och körde förbi henne. En bit bort stannade bilen precis som Alice hade gjort.
Vad är det frågan om tänkte Alice? Vad är det för dåre jag nu har framför mig?

Alice kände lite av panik men sa till sig själv att det kanske finns orsaker till att bilen stannade där borta.
Det klart att det var en dålig bortförklaring. Men här kunde hon ju inte stanna utan jag får köra förbi och försöka att köra till något samhälle och se vad det är för person.
Hon gasade iväg och körde förbi bilen som var en vit BMW.
När hon svischade förbi försökte hon titta vem som satt vid ratten. Men tyvärr var det för mörkt.

Hon undrade nu på sin väg hur långt är det till något samhälle. Hon hade sett att närmare samhälle var 15 kilometer.
Hon tittade och tittade i backspegeln ingen hade dykt upp ännu.
Ja det var nog inget tänkte hon. Just då såg hon strålkastarna igen.
Vad är det frågan om? Kanske det är någon annan bil ja det klart att så är det.
Det var nu 12 kilometer till samhället.
Mörkret kändes riktigt som man nästan kunde ta på det så inte var det något trevligt det kunde inte Alice säga.
Just då kände hon att bilen krängde till och att den slängde i ratten.
Nej tänkte Alice inte punktering inte nu och är ute.

Tyvärr var det så att hon hade fått punktering och nu stod hon stilla vid vägkanten och bara inväntade bilen som kom bakom henne.
Plötsligt svängde bilen in på en väg och Alice blev lite fundersam att det kanske inte var som hon hade inbillat sig?

Hon öppnade bildörren och stod snart vid det däck som hade blivit punkterad.
Bilens strålkastare var tända så hon såg hjälpligt vad som hade hänt.
Alice tittade bortåt vägen över bilen och fick strålkastarna i ögonen så hon var tvungen att kisa lite. Men till hennes tacksamhet kom det ingen bil. Annars hade hon nog tänkt att det hade varit bra att få lite hjälp.
Hon gick till bakluckan och tog fram domkraften, reservdäcket var hon tvungen att skruva bort för det var fastsatt med skruvar.
Med tunga steg gick Alice för att skruva bort muttrarna och det visade sig att det var nästan omöjligt att få bort en av skruvarna.
Hon försökte med alla stående medel att få bort den men misslyckades.

Med några kraftuttryck slängde hon fältkorset i marken och hon riktigt förbannade situationen. Varför just jag varför just nu det poppade upp många varför.
När hon hade nästan gett upp såg hon en ljusstrålen av en strålkastare som lyste upp himlen. Nej tänkte hon det är väl inte den bilen som kommer?
Bilen närmade sig krönet och precis när bilen kom över krönet och strålkastarna speglade vägen och Alice. Då stannade bilen till och slog över på halvljus.

Varför gör han så tänkte Alice? Jag sätter mig i bilen och låser den.
Hon gick snabbt in i bilen och stängde dörrarna med centrallåset.
Bilen rullade sakta framåt igen och Alice var tvungen att vända sig om och det gjorde mycket ont i nacken att sitta vänd åt det andra hållet.
Bilen kom närmare och närmare och precis när hon trodde att han skulle köra om hennes bil stannade den till och släckte strålkastarna.
Det blev mörkt och hon såg inte ett dyft bortåt vägen hennes egna strålkastare var på och hon såg bara framåt.

Hon letade för fullt med ögonen för att kunna hitta bilen och dess förare.
Just när hon vred tillbaka huvudet hörde hon en smäll mot bilen. Precis som någon hade slagit till med bara handen.
Hon ryckte till av förfäran och med ett gällt skrik ropa ut: Vad är det frågan om?
Alice kände sig mer och mer trängd och hon visste snart inte ut eller in.
Hon väntade på vad nästa sak skulle bli hon nästan förväntade sig det.
Så när hon inte hörde något blev hon nästan besviken. Varför i all världen händer det inget?
Hon tittade framåt bakåt många gånger och kände att hon började att svettas.
Spänningen var så stark att hon nästan kissade ned sig.
När hon tittade ut kom det ett slag emot rutan och hon tog hennes händer för ansiktet.
Nej skrek hon nej. När hon tittade upp var det bara en gren som hade träffat rutan av blåsten.

Det tog länge innan hjärtat hade kommit till ett normalt läge igen.
Nu kom en annan fas i henne hon tänkte att nu tar jag tjuren i hornen och gå ut och fråga vad detta handlar om.
Men hon tvekade man vet ju inte vad det är och tänk om jag blir skadad eller kanske till och med dödad.
Strålkastarnas sken såg man att det regnade lite grann och vinden tog i allt hårdare.
Om jag tänger av strålkastarna kanske jag kan se bakåt vilken bil det är.
Törs jag tänkte hon? Men det klart att jag gör, jag kan väl inte fega längre.

Alice stängde av strålkastarna och det blev kolmörkt. Hon tänkte att snart kommer ögonen att vänja sig och då kommer jag att se vilken bil det är.
Det tog ett bra tag innan ögonen kunde se något i mörkret. Hon tittade så hårt att hon såg runda ringar för ögonen. Jag måste försöka att slappna av.
Det är ju inte precis någon avslappningsövning att sitta och titta rakt ut i mörkret.
Hon tittade lite ned i sitt knä och när hon tittade upp såg hon en figur springa förbi
bakrutan.
Hon tittade framåt och tände strålkastarna men inget syntes.

Alice hon satt länge och tittade framåt och undrade vad det här var för något.
Jag måste gå ut och se vad det är för något. Det kan väl inte mer än att braka åt skogen.
Ska jag eller inte? Hon närmade sig låset och hon hörde hur de andra låsen öppnade sig.
Men hon stängde snabbt igen. Jag vågar inte tänkte hon.

Plötsligt blev strålkastarna svarta jamen tänkte hon jag har ju inte stängt av de.
Hon försökte och försökte att få igen de igen men det gick inte.
När hon upptäckte att det var inget kvar av batteriet och det fanns inget lyse huvudtaget i bilen heller.

Hon tog sin handväska rotade runt och tänkte om hon kunde hitta sin cigarett- tändare .
Många saker kände hon men ingen tändare. Hon kände nu att paniken började att komma från tårna ända upp till huvudet.
Nu fick hon tag i den hon tog upp den försökte att tända den.
Men kom just på att den fungerade ju inte hon hade inte fyllt på gas.
Alice hon nästan brast ut i gråt och i sin förtvivlan råkade hon öppna dörrarna med centrallåset.

Hon hörde nu att någon var därute och närmade sig dörren hon försökte förgäves låsa dörrarna men misslyckades.
Någon hade stuckit foten emellan så det var omöjligt att stängde den.
Hon blev förlamad av skräck, hon såg att dörren öppnades och en ficklampa tändes.
När ljuset kom på henne såg hon absolut ingenting men sa: Vad är det om?
Då hörde hon rösten: Detta var bara ett test hur dina nerver är. Då kände hon igen chefens röst. Han fortsatte: Ska man vara en försäljare hos oss måste man ha kalla nerver.
Alice var tvungen att utrycka sig mycket starkt och chefen sa till de andra:
Hon blir en toppförsäljare ska man sälja spännande böcker borde man få känna lite av det själv.