Säg mig rådjursöga. Hur kommer det sig att du gråter? Du står där nere vid tjärnen. Blickar ut över det svarta djupet. Där månen speglar sig och sprider sitt vita sken. Där nere står du och låter dimman omge din späda kropp. Och ja. Jag ser. Jag ser hur tårarna blänker likt flytande diamanter vid dina ögon. Du står där ensam där gräset sakta böljar. Du står där skogen har en öppning. Där mäktiga tallar bildar en mörk skugga. Du står där. Omgiven av ljus och mörker. Säg mig rådjursöga. Hur kommer det sig att du gråter?

Säg mig korpvinge. Hur kommer det sig att du sörjer? Du flyger där ovan träden. Och månen speglar sig i dina mörka fjädrar. Du kan blicka ut över hela världen. Men ändå sörjer du. Jag ser det i dina ögon. Du flyger där träden inte når. Lyftes upp på osynliga vindar. Du flyter i himlen. Där flyger du. Omgiven av ljus och mörker. Stjärnorna blinkar på en nattsvart matta. Säg mig korpvinge. Hur kommer det sig att du sörjer?

Säg mig hartass. Hur kommer det sig att du är rädd? Du skuttar där bland träden. I månens ljus letar du dig fram. Ser fiender i varenda skugga. Ser fiender i vart enda ljus. Jag känner ditt hjärta slå så fort. Du trycker dig mot marken. Försöker undvika osynliga fiender. Ovan dig spelar stjärnorna en makalös melodi. Säg mig hartass. Hur kommer det sig att du är rädd?

Säg mig björnklo. Hur kommer det sig att du är trött? Där ute bland träden lufsar du fram. Din väldiga kropp smeker trädens grenar där de sträcker sig ned. Du har vaknat från din vintersömn, stigit upp från idets värme. Månen bildar trädens skugga som svagt döljer din kropp. Du kommer där bland granarna och känner vinterns kyla under dina tassar. Säg mig björnklo. Hur kommer det sig att du är trött?

Säg mig älgkrona. Hur kommer det sig att du är olycklig? Du kallas skogens konung där du skrider fram på långa ben. En mäktig krona har du på ditt huvud, ack jag förstår hur du fått din titel. Du är kung över hela skogen, men ändå präglar inte lyckan ditt liv. Du vandrar ensam över vidderna. Månen gör att det lyser kring din kropp. Säg mig älgkrona. Hur kommer det sig att du är olycklig?

Säg mig vargasjäl. Hur kommer det sig att du är ensam? Du ylar där ute bland träden i ett försök att finna din flock. Någonstans i tiden övergav de dig. Någonstans i tiden övergav du dem. Du smyger där i skogen. Du vandrar där ensam, sökandes efter gemenskap. Ett sorgset ylande skär genom natten där stjärnorna blinkar en sorgsen morsesignal. Jag ser i din själ all smärta. Du lägger dig ner vid tjärnen. Blickar ned i det svarta djupet. Säg mig vargasjäl. Hur kommer det sig att du är ensam?