Jag är odödlig tydligen
För hur många pilar har inte träffat mitt i
Och se
Jag står fortfarande upp
”Du överlever”, säger Samhället ”Du mår bra!”.
det är väl klart att jag gör
16 år och full av smärta är väl en ren paradox?
Uppenbarligen odödlig, enligt Samhället
För jag har ännu inte lärt mig hur äkta Kärlek ser ut
Skjut du mig, våldta mitt hjärta, knulla skiten ur mig
Jag vet ju inte hur det känns
Sa samhället
Spelar det någon roll att jag snart går under, ruttnar förmultnar kreverar krackelerar?
Bör jag oroa mig? Det är väl bara en fas, det har Du ju för fan berättat!
Mamma undrar varför jag är så svart men jag är legitim att svara med en fet suck, det är ändå ingen som märker att något (allt) är fel.
Dra i mina trådar som den nickedocka jag är. Och visa mig vägen, för jag var till höger vänster upp ner fram och tillbaka och mina skor är alldeles utslitna och jag hittade aldrig kontentan.
Jag älskar Dig, och Dig och jag ler mot alla på gatan
Men vem i helvete bryr sig för Samhället gav er tunnelseende
Och Du tar inte åt dig längre
Men du borde
För jag har tusen pilar i mitt hjärta och upprätt står jag!
Du, min käre Ikaros
Föll
Och Samhället var din fader